Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv epicentret el. ~ el. ~et, plur. epicentra el. epicentrer el. ~
epi·centr·um●punkt på jordytan som är belägen lodrätt över ursprungspunkten för en jordbävning
geol.jordbävningens epicentrum låg 200 kilometer nordväst om huvudstadenepicentrum (för ngt)sedan 1881till grek. epi´ ’i; på’ och lat. cen´trum ’mittpunkt’