Svensk ordbok 2009, webbversion

epicen´trum substantiv epicentret el. ~ el. ~et, plur. epicentra el. epicentrer el. ~ epi·centr·um●punkt på jord­ytan som är belägen lod­rätt över ursprungspunkten för en jord­bävning geol.jord­bävningens epicentrum låg 200 kilometer nord­väst om huvud­stadenepicentrum (för ngt)sedan 1881till grek. epi´ ’i; på’ och lat. cen´trum ’mitt­punkt’