Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
ingen böjning, n-genus
eo·cen●den näst äldsta geologiska perioden under tertiärtiden
ca 57–35 miljoner år före nutid
geol.tid.sedan 1857modern bildn. till grek. e´os ’gryning; morgonrodnad’ och kainos´ ’ny’; jfr 1pliocen
adjektiv ~t
eo·cen●som har att göra med eocenperioden
admin.af.geol.eocena bildningarsedan 1840se 1eocen