Svensk ordbok 2009, webbversion
envoyé
[aŋvoaje´]
substantiv ~n ~er
en·voyé·er●(titel för) chef vid legation
äldre titel, genomgående ersatt av ”ambassadör”dipl.yrk.sedan 1652av fra. envoyé med samma betydelse, eg. perf. part. av envoyer ’sända’; till lat. vi´a ’väg’