Svensk ordbok 2009, webbversion

envoyé [aŋvoaje´] substantiv ~n ~er en·voyé·er●(titel för) chef vid legation äldre titel, genom­gående ersatt av ”ambassadör”dipl.yrk.sedan 1652av fra. envoyé med samma betydelse, eg. perf. part. av envoyer ’sända’; till lat. vi´a ’väg’