Svensk ordbok 2009, webbversion
environg
[aŋviråŋ´]
substantiv ~en ~er
en·vir·ong·en●nästan enbart plur.
(närmaste) omgivning
geogr.barnen lekte i environgerna runt husetsedan 1787av fra. environ ’omgivning’ till en ’i’ och fornfra. viron ’varv; krets’