Svensk ordbok 2009, webbversion

environg [aŋviråŋ´] substantiv ~en ~er en·vir·ong·en●nästan en­bart plur. (närmaste) om­givning geogr.barnen lekte i environgerna runt husetsedan 1787av fra. environ ’om­givning’ till en ’i’ och fornfra. viron ’varv; krets’