Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
entrecôteentrecôte
[aŋtrekå´t, antrekå´täv.aŋtrekå´, antrekå´]
substantiv ~n [-kå´n] ~r [-kå´er]
entre·cot·en, entre·côt·en●(maträtt av) skiva nötkött från ryggraden vid djurets mittparti
kokk.JFRcohyponymmellanrev
grillad entrecoteen blodig entrecotestekt entrecote med pommes fritessedan 1881av fra. entrecôte med samma betydelse, till entre ’mellan’ och côte ’revben’
Uttalet [angtrekå´] – utan t - är vanligt men mindre lämpligt. Franska lånord tappar ofta en konsonant på slutet, men aldrig när de ”skyddas” av ett avslutande e.