Svensk ordbok 2009, webbversion

entrecote el. entrecôteentrecôte [aŋtrekå´t, antrekå´täv.aŋtrekå´, antrekå´] substantiv ~n [-kå´n] ~r [-kå´er] entre·cot·en, entre·côt·en●(mat­rätt av) skiva nöt­kött från rygg­raden vid djurets mitt­parti kokk.JFRcohyponymmellanrev grillad entrecoteen blodig entrecotestekt entrecote med pommes fritessedan 1881av fra. entrecôte med samma betydelse, till entre ’mellan’ och côte ’rev­ben’ Uttalet [angtrekå´] – utan t - är vanligt men mindre lämpligt. Franska lånord tappar ofta en konsonant på slutet, men aldrig när de ”skyddas” av ett avslutande e.