Svensk ordbok 2009, webbversion

entourage [entora´∫el.aŋ-] substantiv ~t [-et] en·tour·ag·et●personer i en högt upp­satt persons om­givning sociol.yrk.presidenten och hans entourage(ngns) entouragesedan 1993ur fra. entourage ’om­givning, följe’