Svensk ordbok 2009, webbversion
e`nskildhet
substantiv ~en ~er
en|skild·het·en1knappast plur.
avskildhet
mindre brukl.komm.leva i enskildhetrum avsedda för sträng enskildhetsedan 18572(särskild) detalj
ofta av mindre vikt
af.gå in på enskildhetersedan 1816