Svensk ordbok 2009, webbversion

e`nskildhet substantiv ~en ~er en|­skild·het·en1knappast plur. av­skildhet mindre brukl.komm.leva i enskildhetrum av­sedda för sträng enskildhetsedan 18572(sär­skild) detalj ofta av mindre vikt af.gå in på enskildhetersedan 1816