Svensk ordbok 2009, webbversion
[aŋleve´raäv.enleve´ra]
verb ~de ~t
en·lev·er·ar●föra bort (en kvinna) mot hennes eller hennes målsmans vilja
ngt högt.komm.enlevera ngn (från ngn/ngt)sedan 1709av fra. enlever ’lyfta upp; föra bort’, till en ’därifrån’ och lever ’lyfta’
Subst.:vbid1-143456enleverande,
vbid2-143456enlevering