Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
en·klit·isk●nära eller direkt ansluten till annat (huvud)ord
samt svagtonig; om ord el. ordform
admin.språkvet.JFRcohyponymproklitisk
enklitiska pronomen som ”na” i ”jag såg’na”sedan 1835ur grek. enklitikos´ ’som lutar sig emot ngt’, till kli´nein ’luta; böja’; jfr proklitisk