Svensk ordbok 2009, webbversion

enk`elskriva verb enkelskrev enkelskrivit enkelskriven enkelskrivna, pres. enkelskriver enkel|­skriv·er●beteckna (lång konsonant) med bara en bok­stav språkvet.m-ljudet enkelskrivs vanligen fram­för an­dra konsonanter, t.ex. i ”gömde”enkelskriva ngtsedan 1862Subst.:vbid1-143394enkelskrivande, vbid2-143394enkelskrivning