Svensk ordbok 2009, webbversion
verb enkelskrev enkelskrivit enkelskriven enkelskrivna, pres. enkelskriver
enkel|skriv·er●beteckna (lång konsonant) med bara en bokstav
språkvet.m-ljudet enkelskrivs vanligen framför andra konsonanter, t.ex. i ”gömde”enkelskriva ngtsedan 1862Subst.:vbid1-143394enkelskrivande,
vbid2-143394enkelskrivning