Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
enkel|rikt·ar●ofta perf. part.
tillåta fordonstrafik i bara den ena riktningen på
gata, väg e.d.
psykol.trafik.den smala gränden borde enkelriktas○äv. med konstruktionsväxlingenkelrikta genomfartstrafiken○i perf. part. äv. bildligtytlig, ensidig
man kan bara prata om fotboll med honom, så konversationen blev rätt enkelriktadenkelrikta ngtsedan 1950Subst.:vbid1-143384enkelriktande,
vbid2-143384enkelriktning