Svensk ordbok 2009, webbversion
[aŋ∫ambemaŋ´ljust sj-ljud]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
en·jambe·mang·et●sammanbindning av två versrader så att en fras fortsätter över gränsen mellan dem
litt.vet.SYN.synonymöverklivning
”Det är mina dagar dessa sista/ brinnande och blåa solskensdar” är ett av många exempel på Bo Bergmans utnyttjande av enjambemangetsedan 1786av fra. enjambement med samma betydelse, till enjamber ’kliva; skreva (med benen)’, till jambe ’ben’