Svensk ordbok 2009, webbversion
e`nighet
substantiv ~en
en·ig·het·en●det att vara enig
i åsikt, beslut e.d.
allmän värderingbeslutet fattades i full enighettrots långa diskussioner gick det inte att nå enighetstatsministern vill ha en bred enighet om försvarspolitiken(i) enighet, enighet (kring/om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1538