Svensk ordbok 2009, webbversion
[e´n-el.e`n-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
en|bär·et●en ärtstor bärkotte på enbusken
som först andra året mognar och blir svartbrun el. daggblå
bot.kokk.enbärsdrickaenbär används bl.a. till att smaksätta öl, gin och geneversedan ca mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. enebär