Svensk ordbok 2009, webbversion
[empi´rel.aŋpi´r]
substantiv ~en
el.
empireempire
[aŋpi´r]~n [-pi´ren]
em·pir·en●en nyklassicistisk stil med ganska pompösa former, hårda och kalla färger samt mörka träslag
särsk. i arkitektur, inredning och mode; dominerande i början av 1800-talet
arkit.heminr.konstvet.JFRcohyponymkarljohansstil
empirklänningempirsoffaempirstilmahogny med bronsornament var ett av empirens favoritmaterial○äv. om motsvarande tidsperiodunder empirensedan 1891av fra. (style) empire med samma betydelse, av empire ’kejsardöme’; av lat. imper´ium ’välde; kejsarmakt’