Svensk ordbok 2009, webbversion

empir [empi´rel.aŋpi´r] substantiv ~en el. empireempire [aŋpi´r]~n [-pi´ren] em·pir·en●en nyklassicistisk stil med ganska pompösa former, hårda och kalla färger samt mörka trä­slag särsk. i arkitektur, in­redning och mode; dominerande i början av 1800-talet arkit.heminr.konstvet.JFRcohyponymkarljohansstil empirklänningempirsoffaempirstilmahogny med bronsornament var ett av empirens favoritmaterial○äv. om mot­svarande tids­periodunder empirensedan 1891av fra. (style) empire med samma betydelse, av empire ’kejsar­döme’; av lat. imper´ium ’välde; kejsar­makt’