Svensk ordbok 2009, webbversion

embonpoint [aŋbåŋpoäŋ´] substantiv ~en em·bon·point·en●gott hull särsk. kring magen mindre brukl.med.JFRcohyponymkorpulens en medel­ålders man med begynnande embonpointsedan 1837av fra. embonpoint med samma betydelse, till en bon point ’i gott skick’