Svensk ordbok 2009, webbversion

embarras [aŋbara´kort sista a] substantiv, ingen böjning, n-genus el. neutr. em·barraspsykol.embarras de richesseallt­för stora val­möjligheterngt högt.​ efter den succéartade operadebuten har an­buden haglat, och hon har haft svårt att hantera denna embarras de richesse sedan 1716av fra. embarras med samma betydelse, till embarrasser ’hindra; bringa i förlägenhet’; via spa. till lat. barr´a ’bom, hinder’; jfr embargo