Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ke´-]
verb ~de ~t
em·bark·er·ar1gå ombord på
fartyg, flygplan el. annat (större) fortskaffningsmedel; särsk. om personer i grupp
sjö.trafik.de embarkerade dagens sista flygplan till Stockholmembarkera ngtsedan 1628av fra. embarquer med samma betydelse, till en ’in’ och barque ’båt’; jfr 2bark
2föra ombord
trupper e.d.; äv. allmännare
mil.sjö.större delen av manskapet hade redan embarkeratsembarkera ngn/ngtsedan 1641Subst.:vbid1-142674embarkerande,
vbid2-142674embarkering