Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
e·man·cip·er·ar●vanligen perf. part.
frigöra från rättsligt eller socialt förtryck
särsk. med avs. på kvinna
samh.i 1890-talets London var många kvinnor redan emanciperade○ibl. äv. utvidgatfrigöra
emancipera känslan och fantasinemancipera ngn/ngt (från ngn/ngt)sedan 1821av lat. emancipa´re ’frige; förklara fri’
Subst.:vbid1-142647emanciperande,
vbid2-142647emancipering;
emancipation