Svensk ordbok 2009, webbversion
räkneord
●grundtalet som är tio plus ett
Nollsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ällivu, ällova; gemens. germ. ord; trol. sammansatt av en, ett samt ett germ. ord med bet. ’lämning, rest’; alltså urspr. ’en över (tio)’; jfr tolv
substantiv ~n elvor
elv·an●person eller företeelse med naturlig anknytning till talet 11
hon bor på elvanhan blev elva i loppet○spec. om elvamannalagstartelvabandyns förnämsta elvasedan 1872; 1906 om fotbollslagse 1elva