Svensk ordbok 2009, webbversion
eloge
[-å´∫]
substantiv ~n [-å´∫en] ~r [-å´∫er]
e·log·en●uppskattande omnämnande
komm.tid.hon är värd en stor eloge för sin insatsen eloge (för ngt/SATS)sedan 1748av fra. éloge ’lovtal, beröm’; via medeltidslat. av grek. eulogi´a ’lovtal’, till eu´ ’väl’ och log´os ’ord’