Svensk ordbok 2009, webbversion

eloge [-å´∫] substantiv ~n [-å´∫en] ~r [-å´∫er] e·log·en●upp­skattande om­nämnande komm.tid.hon är värd en stor eloge för sin in­satsen eloge (för ngt/SATS)sedan 1748av fra. éloge ’lov­tal, beröm’; via medeltidslat. av grek. eulogi´a ’lov­tal’, till eu´ ’väl’ och log´os ’ord’