Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
e·lev·at·ion·en1upplyftning (av föremål eller person)
i vissa fackspråkdans.relig.○spec. om upplyftning av kalken och patenen i den katolska mässan○spec. äv. om upplyftning av kvinnlig danspartner, särsk. i klassisk balettelevation (av ngn/ngt)sedan ca 1750av lat. eleva´tio ’lyftning’, till eleva´re ’lyfta’
2höjdriktning
hos eldvapen; mätt i antal vinkelgrader mot markplanet
mil.upp till en elevation på 45 grader växer skottviddenen elevation (av/på MÅTT)sedan ca 1695