Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
plur.
ele·menta●de första (enklaste) grunderna
av ett ämne, en färdighet e.d.
pedag.fysikens elementaelementa (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1899av lat. elemen´ta med samma betydelse, plur. av elemen´tum, se element