Svensk ordbok 2009, webbversion

elemen`ta substantiv, plur. ele·menta●de första (enklaste) grunderna av ett ämne, en färdighet e.d. pedag.fysikens elementaelementa (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1899av lat. elemen´ta med samma betydelse, plur. av elemen´tum, se element