Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
elektr·on·ik·en●gren av elektrotekniken som bygger på elektroners rörelser i gaser, vätskor och vissa fasta material (halvledare)
fys.i vardagen möter vi elektronikens tillämpningar i radio- och tv-apparater m.m.○äv. konkret om (del av) apparat el. konstruktion med elektronisk utrustninghemelektronikflygplanet har en avancerad elektroniksedan 1947av eng. electronics med samma betydelse; till 1elektron