Svensk ordbok 2009, webbversion

elektroni´k substantiv ~en elektr·on·ik·en●gren av elektro­tekniken som bygger på elektroners rörelser i gaser, vätskor och vissa fasta material (halv­ledare) fys.i var­dagen möter vi elektronikens tillämpningar i radio- och tv-apparater m.m.○äv. konkret om (del av) apparat el. konstruktion med elektronisk ut­rustninghemelektronikflyg­planet har en avancerad elektroniksedan 1947av eng. electronics med samma betydelse; till 1elektron