Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å´n]
substantiv ~en ~er
elektr·on·en●en negativt laddad elementarpartikel som rör sig runt atomkärnan
och äv. kan ryckas loss och t.ex. vandra i elektriska ledare m.m.
fys.JFRcohyponymneutroncohyponympositroncohyponymproton
elektronbanaelektronladdningbundna elektronerfria elektroneren stråle av elektronersedan 1902av eng. electron med samma betydelse; av grek. e´lektron ’bärnsten’; jfr elektrisk
[-å´n]
substantiv ~et
elektr·on·et●en legering mellan magnesium, aluminium, zink och mangan
och ev. mindre halter av koppar och järn
ämne.sedan 1925av grek. e´lektron ’förening av guld och silver; bärnsten’