Svensk ordbok 2009, webbversion

el`dhärja verb ~de ~t eld|­härj·ar●vanligen pass. och perf. part. förstöra eller skada svårt genom brand mil.samh.stora delar av staden eldhärjades på 1830-taleteldhärja ngtsedan 1833Subst.:vbid1-141820eldhärjande, vbid2-141820eldhärjning