Svensk ordbok 2009, webbversion
el`dhärja
verb ~de ~t
eld|härj·ar●vanligen pass. och perf. part.
förstöra eller skada svårt genom brand
mil.samh.stora delar av staden eldhärjades på 1830-taleteldhärja ngtsedan 1833Subst.:vbid1-141820eldhärjande,
vbid2-141820eldhärjning