Svensk ordbok 2009, webbversion

el`dhärd substantiv ~en ~ar eld|­härd·en●plats där eld börjat och var­ifrån den fort­sätter att få näring rum.SYN.synonymbrandhärd brand­männen lokaliserade snabbt eldhärdengamla eldhärdar kan få nytt syre och blossa uppen helikopter vatten­bombade eldhärdarna från luftensedan 1895