Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
el|be·handl·ing·en●en medicinsk behandlingsform som innebär att en kroppsdel utsätts för korta strömstötar
med.elbehandling används ibland vid svårare depressionerhon skadade knät vid uppvärmningen men fick elbehandling och kunde genomföra tävlingenelbehandling (av ngn/ngt)sedan början av 1980-talet