Svensk ordbok 2009, webbversion
[-gi´]
substantiv ~n
eko·login●vetenskapen om de levande organismerna i förhållande till sin omgivning
dvs. både till terräng, nederbörd, temperatur m.m. och till andra organismer i miljön; urspr. en gren av biologin
biol.geogr.vetenskapl.zool.humanekologiskogsekologiväxtekologiett centrum för grön teknik och tillämpad ekologi○ofta äv.ekologiska förhållanden
barrskogslandskapets ekologifjällens ekologisedan 1904modern bildn. till grek. oi´kos ’hus; boning’ och log´os ’(en) lära’