Svensk ordbok 2009, webbversion

eklate´ra verb ~de ~t eklat·er·ar●tillkänna­ge förlovning komm.de ämnar eklatera i mid­sommarde har eklaterat sin dotters förlovningeklatera (ngt)sedan 1769av fra. éclater ’brista; krevera; bli all­mänt bekant’ Subst.:vbid1-141456eklaterande, vbid2-141456eklatering