Svensk ordbok 2009, webbversion
eklate´ra
verb ~de ~t
eklat·er·ar●tillkännage
förlovning
komm.de ämnar eklatera i midsommarde har eklaterat sin dotters förlovningeklatera (ngt)sedan 1769av fra. éclater ’brista; krevera; bli allmänt bekant’
Subst.:vbid1-141456eklaterande,
vbid2-141456eklatering