Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ekrar
ekr·ar●endera av flera (metall)pinnar som förenar nav och fälg i hjul
och ger hjulet stadga
trafik.ekerskyddcykelekerbyta en ekerflera av ekrarna bröts av vid olyckansedan 1541tidigast i pluralformen ekrar, trol. till fornsv. eker, eg. plur. av ek, i bet. ’ekpinnar’