Svensk ordbok 2009, webbversion

e`genmakt substantiv ~en egen|­makt·en●möjlighet för individen att (i större ut­sträckning) själv ta an­svar för sitt liv och sin situation och med mot­svarande in­skränkning av sam­hällets an­svar; särsk. i social­demokratisk, men seder­mera äv. borgerlig, idé­debatt pol.frågor om själv­förvaltning, egenmakt och själv­styresedan ca 1990