Svensk ordbok 2009, webbversion

e`genhet substantiv ~en ~er egen·het·en●före­teelse som ut­gör en av­vikelse från det vanliga eller normala särsk. i en persons karaktär psykol.JFRcohyponymegendomlighet han hade en egenhet när han skrev: han satte aldrig ut punkten egenhet för Sverige är det höga skatte­trycketsedan 1790