Svensk ordbok 2009, webbversion

e`gendomlighet substantiv ~en ~er egen·dom·lig·het·en●ofta plur. före­teelse som ut­gör en av­vikelse från det vanliga eller normala ofta ngt förskönandepsykol.JFRcohyponymegenhet landskapets egendomligheterkammar­rätten pekade på flera egendomligheter i läns­rättens agerande○urspr. neutralt om ut­märkande drag e.d.åld.en egendomlighet för växten är dess doftsedan 1830