Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. efterträdarn, plur. ~, best. plur. efterträdarna
efter|träd·ar·en●person som efterträder en annan person
på viss (högre) tjänst, visst (högre) ämbete m.m.
samh.yrk.på partikongressen utsågs hon till NN:s efterträdare på ordförandeposten○äv. om ny företeelse som ersätter annan av samma slagfideikommissen och deras juridiska efterträdarengns efterträdare, efterträdare till ngnsedan ca 1640