Svensk ordbok 2009, webbversion

ef`terträdare substantiv ~n äv. vard. efterträdarn, plur. ~, best. plur. efterträdarna efter|­träd·ar·en●person som efter­träder en annan person på viss (högre) tjänst, visst (högre) ämbete m.m. samh.yrk.på parti­kongressen ut­sågs hon till NN:s efterträdare på ordförande­posten○äv. om ny före­teelse som ersätter annan av samma slagfidei­kommissen och deras juridiska efterträdarengns efterträdare, efterträdare till ngnsedan ca 1640