Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. efterföljarn, plur. ~, best. plur. efterföljarna
efter|följ·ar·en●person som rättar sig efter (viss) förebild
yrk.Kristi efterföljare○äv.efterträdare
Alexanders efterföljare slogs om riket○ibl. äv. om icke-mänskliga företeelserMicrosoft lanserade Vista som XP:s efterföljareefterföljare (till ngn/ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. äptirfylghiare