Svensk ordbok 2009, webbversion

ef`terföljare substantiv ~n äv. vard. efterföljarn, plur. ~, best. plur. efterföljarna efter|­följ·ar·en●person som rättar sig efter (viss) före­bild yrk.Kristi efterföljare○äv.efter­trädare Alexanders efterföljare slogs om riket○ibl. äv. om icke-mänskliga före­teelserMicrosoft lanserade Vista som XP:s efterföljareefterföljare (till ngn/ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. äptirfylghiare