Svensk ordbok 2009, webbversion
[e`-el.e´-]
substantiv ~en äv. ~et
eben|holts·en●typ av mycket hårt, tätt, brunsvart trä
vanligen från tropiska trädslag; förr ofta anv. till prydnadsföremål, instrument m.m.
matrl.ebenholtselefanten altartavla i svart ebenholts med silverinläggningar○ofta med tonvikt på den brunsvarta färgenebenholtssvartbrunt med dragning åt ebenholtssedan 1640av ty. Ebenholz med samma betydelse; av lat. eb´enus, grek. eb´enos med samma betydelse; jfr ty. Holz ’trä’ och 1hult,2