Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. dödgrävarn, plur. ~, best. plur. dödgrävarna
död|gräv·ar·en1person som yrkesmässigt gräver gravar
yrk.○ofta bildligtförstörare
kulturens dödgrävaresedan 1461 (som tillnamn)Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. dödhgravare
2typ av skalbagge som lever av döda djur som den gräver ner i jorden
zool.sedan 1837