Svensk ordbok 2009, webbversion

då`lighet substantiv ~en ~er dål·ig·het·en●vanligen plur. (moraliskt) o­lämplig (och skadlig) förlustelse så­som över­driven alkohol­förtäring, sexuella ut­svävningar o.d. nu­mera ofta skämts.Nolldu var inte hemma i går kväll – var du ute på dåligheter?sedan 1806