Svensk ordbok 2009, webbversion
då`lighet
substantiv ~en ~er
dål·ig·het·en●vanligen plur.
(moraliskt) olämplig (och skadlig) förlustelse
såsom överdriven alkoholförtäring, sexuella utsvävningar o.d.
numera ofta skämts.Nolldu var inte hemma i går kväll – var du ute på dåligheter?sedan 1806