Svensk ordbok 2009, webbversion
verb dämde dämt, pres. dämmer
dämm·er●vanligen med partikel, särsk.upp
hindra (vattenflöde) med hjälp av fördämning
i form av dammbyggnad e.d.
geogr.psykol.dämma upp ånde dämde bäcken som rann över deras tomt○äv. bildligtdämma upp en massa aggressivitetdämma (upp) ngtsedan ca 1500Vadstena klosters Jordebokfornsv. dämma; bildn. till 1damm
Subst.:vbid1-139832dämmande,
vbid2-139832dämning