Svensk ordbok 2009, webbversion

dämm`a verb dämde dämt, pres. dämmer dämm·er●vanligen med partikel, särsk.upp hindra (vatten­flöde) med hjälp av fördämning i form av damm­byggnad e.d. geogr.psykol.dämma upp ånde dämde bäcken som rann över deras tomt○äv. bildligtdämma upp en massa aggressivitetdämma (upp) ngtsedan ca 1500Vadstena klosters Jordebokfornsv. dämma; bildn. till 1damm Subst.:vbid1-139832dämmande, vbid2-139832dämning