Svensk ordbok 2009, webbversion

däck`a verb ~de ~t däck·ar1vanligen perf. part. förse (båt) med däck sjö.en däckad motor­snipadäcka ngtsedan 17902slå (ngn) i golvet eller till marken särsk. vid boxnings­match vard.sport.han däckade sin mot­ståndare med en blixt­snabb vänster­krokdäcka ngn (med ngt)sedan 19553bli helt ut­mattad och ev. falla i­hop vard.Nollde satt och spelade dator­spel tills de däckade○äv.somna eller tappa med­vetandet av (stark) berusning han däckade redan på för­festendäckasedan åtm. 1987Subst.:vbid1-139774däckande, vbid2-139774däckning (till 1 + 2)