Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
dyrk·ar●älska och beundra helt okritiskt
komm.relig.JFRcohyponymavgudacohyponymvörda
hon dyrkade sin manpubliken dyrkade dirigenten○äv.tillbe, vörda
en gud, ett helgon, en helig bild e.d.
kartager och romare dyrkade samma gudar○äv. med avs. på icke-levande företeelserhon dyrkar deras musikdyrka ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. dyrka; till dyr
Subst.:vbid1-139580dyrkande;
dyrkan