Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
duv·ning·en●grundlig genomgång eller träning
komm.han gav dem en ordentlig duvning i böjning av tyska verb○ibl. äv.tillrättavisning
han fick sig en duvning för sitt slarven duvning (i ngt)sedan 1844trol. till sv. dial. duva till ’slå till’; ev. identiskt med 2duva