Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
dust·en●omgång av kamp
ofta inte alltför hård; fysisk el. intellektuell
komm.sport.förhandlingsdusten hård dusthan gick upp och tog en dust med tjänstemännen på förvaltningenen dust (med ngn), en dust (mellan ngra)sedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. diost, duster ’lansstrid mellan riddare till häst’; via lågty. av fornfra. joste ’fäktning’, till joster ’drabba samman’, eg. ’närma sig’