Svensk ordbok 2009, webbversion

dust substantiv ~en ~er dust·en●om­gång av kamp ofta inte allt­för hård; fysisk el. intellektuell komm.sport.förhandlingsdusten hård dusthan gick upp och tog en dust med tjänste­männen på förvaltningenen dust (med ngn), en dust (mellan ngra)sedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. diost, duster ’lansstrid mellan riddare till häst’; via lågty. av fornfra. joste ’fäktning’, till joster ’drabba samman’, eg. ’närma sig’