Svensk ordbok 2009, webbversion
dun
`
sa
verb
~de ~t
duns·ar
●
falla tungt och med ett dovt ljud
Noll
boken dunsade i golvet
dunsa (ngnstans)
sedan 1749
bildn. till
dåna
el. ljudhärmande
Subst.:
vbid1-139089
dunsande
;
duns