Svensk ordbok 2009, webbversion

dun`dra verb ~de ~t dundr·ar●åstad­komma dunder om ljud­källa komm.kanonerna dundrade i fjärran○äv. bildligthålla kraftig straff­predikan prästen dundrade mot av­kristningendundra (mot/om ngn/ngt/SATS)sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. dun(d)ra Subst.:vbid1-139047dundrande; dunder