Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
dulci·an·en1ett fagottliknande instrument
mest histor.musiksedan 1643av ita. dulciana med samma betydelse, till dolce ’mild’, av lat. dul´cis ’mjuk, mild’
2en orgelstämma med mild klang
musiksedan 1655Grälmakar Löfberg, gammal och van, Vid krogdörrn stod och blåste dulcian, Arbeta med fingrarna, prutta och tjöt, Och näven mot krögaren knöt.Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 78