Svensk ordbok 2009, webbversion
dubb`elgångare
substantiv ~n äv. vard. dubbelgångarn, plur. ~, best. plur. dubbelgångarna
dubbel|gång·ar·en●person som är till förväxling lik en annan person
yrk.han förklarade bedrägeriet med att en dubbelgångare använt hans namnngns dubbelgångare, dubbelgångare till ngnsedan 1872