Svensk ordbok 2009, webbversion

dubb`elgångare substantiv ~n äv. vard. dubbelgångarn, plur. ~, best. plur. dubbelgångarna dubbel|­gång·ar·en●person som är till förväxling lik en annan person yrk.han förklarade bedrägeriet med att en dubbelgångare an­vänt hans namnngns dubbelgångare, dubbelgångare till ngnsedan 1872