Svensk ordbok 2009, webbversion
verb dränkte dränkt, pres. dränker
dränk·er●döda genom kvävning i vatten
Nolldränka kattungar○äv.ibl. med partikel, särsk.in
få att översvämmas eller genomträngas av vätska
dränka in trasan i bensinfåglarnas vingar har dränkts i oljanåkrarna dränktes under vatten○äv. bildligtmusiken dränktes i oväsendethan dränkte sina sorger i sprit○spec. om att ge ngn (alltför) stora mängder av ngthon dränkte redaktionen med novellerdränka ngn/ngt (i/med/under ngt), dränka in ngt (i/med ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. dränkia; gemens. germ. ord, urspr. ’komma ngn att dricka’; besl. med 3dricka, drunkna
Subst.:vbid1-138442dränkande,
vbid2-138442dränkning