Svensk ordbok 2009, webbversion
verb drämde drämt, pres. drämmer
drämm·er●ofta med partikel, särsk.igen, till
slå (till) hårt
gärna med ngt föremål
vard.Nollhon drämde honom i huvudet med ett vedträhan drämde till sin lillebrorhon drämde igen dörren○äv. med konstruktionsväxlinghan drämde näven i bordet○ibl. bildligt, spec.överraska med att genomföra
Riksbanken drämde till med en kraftig räntehöjning○spec. äv. om vild gissning e.d.vi har ingen aning, vi drämmer till med Beethovendrämma (till) ngn/ngt (med ngt), drämma till med ngn/ngt, drämma igen ngtsedan 1892sv. dial. drämma; av ovisst urspr.
Subst.:vbid1-138411drämmande