Svensk ordbok 2009, webbversion

drämm`a verb drämde drämt, pres. drämmer drämm·er●ofta med partikel, särsk.igen, till slå (till) hårt gärna med ngt före­mål vard.Nollhon drämde honom i huvudet med ett ved­trähan drämde till sin lille­brorhon drämde i­gen dörren○äv. med konstruktionsväxlinghan drämde näven i bordet○ibl. bildligt, spec.över­raska med att genom­föra Riksbanken drämde till med en kraftig ränte­höjning○spec. äv. om vild gissning e.d.vi har ingen aning, vi drämmer till med Beethovendrämma (till) ngn/ngt (med ngt), drämma till med ngn/ngt, drämma igen ngtsedan 1892sv. dial. drämma; av o­visst urspr. Subst.:vbid1-138411drämmande